Deltagare antalet var 78 personer som representerar 36 av landets 56 föreningar. Förbundets medlemsantal är 4360, en blygsam siffra med tanke på att man representerar 1.3 miljoner anhöriga(Svedala anhörigföreningens 400 medlemmar motsvarar nära 10 procent av hela förbundet). Förbundet bildades för tjugo år sedan och 56 föreningar av landets 290 kommuner är alldeles för blygsamt. Tyvärr är åldersfördelningen också fel. Mötet ser ut som ett pensionärsmöte. Personer som inte är pensionärer kan räknas på båda händers fingrar. Detta till trots att hjälpbehövande i yngre åldern är många.

Mötet var brokigt och bökigt. De äldre och tidigare styrande har fortfarande för mycket att säga till om och detta leder till att nya krafter har svårt att komma till tals. Vi försökte nominera in Malmös starka kvinna Eva Wiman men initiativet föll på en röst. Med tanke på att nästa kongress blir om tre år, är förutsättningarna till en inriktning av förändriggar små.

Vi får inrikta oss till att fokusera på de lokala verksamheterna. Det är kanske lika bra då behovet är stort här på hemmaplan. Våra framgångar att ingå i Tillgänglighetsrådet och Handikapprådet kommer att ta mycket av vår tid. Detta sidan om alla övriga åtaganden som vi har tagit på oss.

Sådana möten är viktiga för att få referenser. Mötenas viktgaste inslag är att träffa andra föreningar och utbyta erfarenheter samtidigt som man får bekräftelse på sin egen verksamhet.

En av årets stora nyheter var en nybildad arbetsgrupp som skulle ta fram förslag till handlingsplan för förbundet(från Svedala deltog Stefan Bauer) Planen skulle innehålla en vision för de närmaste tio åren och handlingsplan för de närmaste fem åren. Planen presenterades och genom gicks samt godkändes. Nu återstår att följa den och utvärdera resultatet.

Nedan följer en bildkavalkad från kongressen.